bronner.blo.gg

En illustration av Dante's Infierno. 

Till att börja med vill jag återigen be om ursäkt för att jag varit borta från bloggen ett tag. Som jag skrev i mitt föregående inlägg beror det på internetuppkopplingen hemma. Just nu finns inget hemma för jag lever i ett ingenmansland mellan att flytta från ett ställe til ett annat. Men just idag kom jag till skolan tidigt så jag tog tillfället i akt för att skriva ett inlägg om mina senaste tankar.

Gud skapade människan? Eller var det så att människan skapade Gud? Jo min senare uppfattning har fått min tro att vända sig åt det helt andra hållet än vad de religösa böckerna säger. Jag tror hårt på.. eller ska man säga vet, något man inte kan veta. Nämligen att människan skapade Gud. Så måste det vara. Var bibeln en samling böcker och skrifter med sann bakgrund eller var det så enkelt att kyrkan hittat på allt, för att på ett skräckinjagande men väl dolt sätt skapa en inbildning av att någon eller... något av högre makter hade skapat jorden och dess befolkning. Med tanke på det sätt kyrkan hade styrt Europa under hundratals år, så finns det ett motiv för varför man skulle skapa en sådan inflytelserik inbildning hos människor. Kyrkan hade makt över allt, gjorde du annat än vad kyrkan sa straffades du hårt. Ta till exempel vetenskapsmännen som införde teorierna om de alla möjliga saker som att jorden skapades av något vetenskapligt numer kallat Big Bang. Dessa män straffades hårt eller till och med blev dödade, för att uttryckt sig emot kyrkan. Men nu inser vi nog flesta att det är något vetenskapligt som ligger bakom jordens skapelse. Anledningen till att du straffades om du sa något annat under den tiden var att kyrkan var rädda för att bli avslöjade om deras stora lögn som påverkat tusen-... tillochmed miljontals liv. 

Du som läst mina tidigare inlägg kanske undrar varför jag kommer med så helt olika åsikter varje gång. Det beror på att jag inte hittat rätt ännu. Jag är fortfarande kvar i tanken om hur det egentligen står till. Och där kommer jag stå, i resten av mitt liv.

 

Tack för mig. 

Nästa vecka åker jag till Grekland och då kommer den här bloggen få lite kött på benen och jag tänker ta tag i frågor som jag fått inom bloggens område än så länge. 

Får be om ursäkt för dålig uppdatering. 

Panzareliter!!!! 

Stå ut, avvakta och invänta kommando. 

Något av det värsta jag vet är tidspessimister. Dvs, de som tänker att det alltid är försent och stressar för man inte kommer hinna. 

Jag är själv tidsoptimist så kanske är det därför jag inte gillar dessa pessimister.

Men en sak jag inte förstår mig på är folk som tror att de inte kommer hinna för att de inte känner välbehag av att göra saker vissa tider.

 

Svårt att förklara men ta exemplet att du ska vara klart med något om en vecka. Tidspessimister gör då detta så fort som möjligt och påstår att de var tur att de hann klart. Jag skulle istället gärna vänta 3-4 dagar. Då får pessimisterna panik, och det är just det jag avskyr. Låt mej göra som jag vill för jag vet att jag hinner. Om jag inte gör mitt arbete på 6 dagar får jag jobba som en idiot den 7:e men om jag tycker det är bra så låt mig göra så. Men det är sånt som tidspessimisterna inte klarar.

Hela min släkt på morsans sida är tidspessimister. Det gör mig galen när de ska lägga sig i våra andras arbeten. Hela farsans släkt inkluderat mig är riktiga optimister på allt. Men då kommer man till min åsikt om Optimism.

 

Det bästa sättet att leva på måste ju vara som optimist. I efterhand efter saker kanske man inser att man kunde gjort på något annat sätt men just när du lever med den optimistiska känslan. Fritt. Ett motto som jag har haft sedan jag var ganska liten är: Det ordnar sig. Och jag står fast vid att det är så. Sluta bry er så mycket allt folk, det ordnar sig i alla lägen. Förstår verkligen inte hur så många människor bryr sig om så mycket skitsnack. Var optimist och lev fritt, du kanske ångrar många val i efterhand men blicka framåt istället för att gå baklänges. 

 

Det var allt jag hade att säga för nu. Live free or Die Hard. Warriors.

I bloggen kommer jag prata mycket om religion, men just detta inlägg är bara en inledning med åsikter från mig själv. 

 

Jag sa i presentationen att jag är kristet troende, men på ett vinklat sätt. Det är svårt att förklara men jag gör ett försök.
Jag tror att Kristendom till en del handlar om bara påhittade böcker som kyrkan själva har skrivit för att styra folket. Att bibeln skulle vara verklig är något jag inte förstår, det finns många faktorer som säger att den är falsk. Som jag inte kommer gå in på nu. 

Ni kanske tänker. Varför är du kristen om du bara tror att det är bullshit?

Det tycker jag inte, däremot tycker jag kyrkan är bullshit, inte kristendom. Just det att kyrkan hittar på saker för att styra folket stör mig. Det som jag störs mest av är att miljontals människor går på detta. 

 

Men min vinkling på min tro är vetenskaplig. Jag tror alltså att människors tro är något psykiskt. Även fast jag vet det så stör det inte min tro. Men ta tillexempel trygghet. Det sägs att du kan finna trygghet hos gud. Det stämmer mycket väl, inne i din hjärna. Något övernaturligt som bor i himlen och styr din trygghet verkar ju bara absurt. 

Ni har säkert hört talats om Placebo. Tabletter med glukos som gör att hjärnan tror något annat än vad det i själva verket är. 

 

Vid vissa tillfällen kan du få utskrivet placebo av läkare för att motverka vissa sjukdomar. Det som händer då är att du tar din medicin - hjärnan reagerar på detta och skickar signaler till kroppen som gör att du blir frisk. Men egentligen så tog du bara piller innehållande laktos och glukos, för att få tro hjärnan något annat.

 

Det jag försöker säga med detta är att jag tror att religion och tro handlar om psykisk placebo. Du tror att det finns en gud som stöttar dig vid svåra situationer, därför klarar du dig. Men just en fysisk gud av något övernaturligt slag, verkar rätt fyllt av bullshit. 

 

Tack för mig, Gott mit uns, våran konung har talat.

Detta är ett kortare inlägg om min familj. Jag kommer lägga tid på att skriva om släkten mer detaljerat senare. 

 

Joakim Bronner, heter min farsa. Han är runt 180 cm lång, har glasögon, är 40 år och jobbar som säljchef på Batterigubben AB i Norrköping

 

Ingrid Bronner, min morsa. Den delen av mina föräldrar som jag är lik till utseendet men inte mentalt. Hon är 37 år och jobbar som Administratör på Skanska Asfalt. 

 

Simon Bronner, min äldsta lillebror, 9 år. Han har mer gener från morsan än farsan, Går på Målgränds skola i Ektorp i Norrköping. Spelar Fotboll i Kuddby IF och är en sportmänniska till skillnad från mig som endast utövar sporten Hopp. Hoppa över sportbladet när jag läser tidningen.

 

Adam Bronner, min yngsta lillebror, 4 år. Han har mer gener från farsan än morsan liksom jag. Går på Förskolan Galaxen i Vilbergen i Norrköping. Är väldigt smart och helt sjukt lik mig. Öppen för alla människor och har inga svårigheter. Han är heller ingen sportmänniska, det är bara Simon. 

 

Emelie Karlsson, min icke biologiska lillasyster. Att Emelie är min syster är egentligen en inbillning i mitt huvud. Men jag och Emelie är så nära varandra så vi kallar varann för syskon. Vi har gjort det i sån lång tid så att nu är hela jag inställd på att hon är det trots att hon och jag inte har någon koppling till varandra genom många generationer, om ens nån. Men jag älskar min "lillasyster" lika mycket som om hon hade vart en biologisk syster, om inte mer.  Hon är 14 år och går på Ektorpsskolan i Norrköping. Tränar på Norrköpings ungdomscirkus där vi träffades första gången. 

När en fraktur läker bildas härdad massa i benmärgen som gör att benet blir starkare just där. 

Detta tror jag stämmer in på hjärtan som brister också. När ett hjärta brister stelnar blodet till evig stumhet, och härdar hjärtat för att fortsätta pumpa ut Hjärteblod i kroppen. 

Det jag försöker säga här är att när ett hjärta har krossats tillräckligt många gånger har det härdat till ett kallt och hårt men ändå väldigt kärleksfullt hjärta. Vissa tror att evig kärlek betyder att du kan älska någon från första dagen och i evig framtid utan bekymmer. Jag har en annan vinkling på det. Evig kärlek tror jag betyder att ditt hjärta har härdats ut till ett hjärta som klarar av att se saker ett mjukt och varmt hjärta inte klarar. 

Jag tar exemplet att bli lämnad av sin partner. 

En person med ett mjukt hjärta tar detta väldigt hårt, ofta smyger depression på och livet är nere på den totala botten. Ju längre tid det tar i livet tills denna period infaller desto hårdare tar man händelsen. Därför är ett Mjukt hjärta väldigt sårbart och om man vill tro på någon evig kärlek så måste man vara väldigt försiktigt med sitt liv för ett misstag kan innebära de mörkaste perioderna i livet.

 

Däremot en person med ett härdat hjärta kan slappna av och gå vidare utan problem. Hatet brinner hetare ut i kroppen och viljan att skrika blir starkare för varje sekund. Men istället kan du leva ditt liv utan oro. Om du vill tro på evig kärlek så kan du leva som du alltid gjort och ett eller två misstag gör ingen inverkan. 

 

Därför tror jag på hjärtkyla och härdat blod. 

 

Tack för mig. Ut i krig med er mina Panzareliter